Hispaliv

<--- snart städare i en Länsrätt nära dig.

Ibland släpps hispafolket ur sina tvångströjor och förs fram till förhandling i Länsrätten. Man kommer till ett väntrum, här på sss är det i entrén till sjukhuset, där man får sitta och vänta tills rätten är redo att ta emot patienten..Oftast sitter ett gäng folk där, sakkunniga läkare, chefsöverläkare  samt den de i växjö kallar Länsrättsvärd, som har som uppgift att släppa in folk samt ombesörja att rätten och läkarna har kaffe stående på en vagn...Efter en stund, olika lång beroende på hur rätten ligger till tidsmässigt, så öppnas en dörr och någon ropar upp ens namn. Man går då in i den provisoriska rättssalen och man får sätta sig i mitten, jämte läkarna. Oftast utan juridiskt biträde då dessa allt som oftast anses onödiga av rätten? Biträdena kan man ju dock både ha och mista, mindre kompetenta advokater än vad rätten utser får man nog leta efter i parodiserier som Simpsons, så de gånger jag erbjuds biträde brukar jag avböja då jag oftast gör ett bättre jobb med att föra min egen talan....

Förhandlingen inleds med att ordföranden beslutar om stängda dörrar, så att ingen obehörig ska kunna närvara, men de tillåter ändå att avdelningspersonal sitter med, vilket om man hårddrar det hela är obehöriga i dessa sammanhang och har kanske inte i rättsalen att göra. Men jag tror inte att så många patienter har så ont av att personal närvarar då de flesta av oss inser rätt snabbt att det hela är ett spel för galleriet, en charad för att regeringen ska kunna slå sig för bröstet och känna sig duktiga för att de ser till patienträttigheter...Som patient får man svara på om man står fast vid sin ansökan samt varför man söker (?) och sedan får ens ansvariga läkare, som i länsrätten agerar chefsläkare svara på hur han ställer sig till ansökan, vilket han väl allt som oftast bifaller då väldigt få ansökningar sker utan uppmaning av läkare samt vårdlag, läkaren får sedan ge sin synpunkt på varför ansökan är viktig och vilka risker han bedömmer att ett bifall skulle ha...Sedan går frågan över till den sakkunnige, som oftast inte är jätte insatt, även om undantag finns. Sakkunnige får då redogöra sin ståndpunkt, vilket kan vara hur som helst...Mest beroende på hur insatt denne är eller hur väl han känner den ansvarige läkaren och hans kompetens..Även ansvarig åklagare får chans att yttra sig skriftligt eller personligen (personligen händer aldrig) det kommer oftast i brevform....

Sedan bollas det en stund fram och tillbaka, oftast är det ett gott tecken ifall rätten ställer många frågor, det innebär att rätten iaf överväger det hela, snabba förhandlingar tror jag redan är avgjorda innan förhandlingen är ens påbörjad..Vilket ofast inte är till patientens fördel, med tanke på att det enbart är en handfull personer på varje regionklinik som skrivs ut varje år, så kan man ju räkna ut att de inte beviljar så mycket för hispafolket...

Oftast är det iaf i Växjö samma sakkunnige hela tiden, vilket är udda då sakkunnige ska vara utomstående, här är det en psykiater från allmännpsyk samt nån kufisk pensionerad läkare som har jobbat på kliniken tidigare, så "utomstående" vettefaan om de är alltså..Sen brukar det vara samma ordförande varje gång, två medelålders herrar som tycks varva tjänsten som hispadomare, men med olika medsittare..Ingen verkar jättesugen på att sitta där heller och jag kan inte för min värld förstå hur politiker och en jurist kan göra en medicinskbedömning....