Psyk förändrar en som person...



Jag har hela livet varit oerhört känslig, rent av skör i perioder och näst intill självutplånande. Antagligen mest på grund av den depression jag haft i många år, som till slut ledde fram till den allvarliga psykiska störningen jag led av under brotts tillfället jag dömdes för.. Jag har genomgått en stor förändring under åren som inlåst, min mormor sa strax innan hon dog att hon hörde på min röst att jag "blivit vuxen", det kan ju betyda mycket så klart. Man måste bli stark för att psykiskt klara av en vistelse på rättspsyk annars tror jag att man skulle gå under totalt i denna miljön. Även om jag aldrig suttit inlåst på kriminalvårdsanstalt så tror jag att klimatet är minst lika hårt på hispan...Jag är idag mer mån om mig själv och uttrycker känslor och min vilja, det har jag nog aldrig gjort fullt ut tidigare..Idag kan jag t.om skälla ut nån om jag blir arg.
Att hävda mig själv och min rätt är nog den stora delen i min rehabilitering som är en av grunderna till att klara sig ute den dagen, man åter ska leva i frihet. Man kan inte som människa klara av att bli överkörd utan att till slut gå under.


Man måste som sagt bli "hård" som inlåst för att inte gå under och bli utnyttjad, tyvärr kan det gå för långt för vissa som istället blir "kalla", vilket måste vara mer hämmande än utvecklande. Men många har ju ingen på utsidan som kan stötta så som jag har blivit stöttad..

Häromdagen satt jag med nål och tråd och lagade en reva+sydde fast en knapp i ett par byxor, och tanken slog mig "fan vad jag blivit ordentlig" innan skulle byxorna åkt in i garderoben för att aldrig mer användas..Nu sitter de som en smäck^^,
Jag testar nya saker och vågar möta nya människor. Jag tror att man genom att vara ärlig om sitt förflutna som sjuk , gentemot andra, även är ärlig mot sig själv och på så sätt får mer respekt för sig själv och till andra. Men framförallt respekt från andra..

Jag har aldrig "varit kriminell" vilket i psykiatrin handlar mer om identifiering än att ha gjort ett brott, men det är tragiskt när man ser unga killar i 19-20 års åldern som kommer in och tycker att det är häftigt att vara dömd och ser upp till gangsters som Deno Achar som de anses "ha lyckats", de killarna har nog inte mycket till framtid om de inte får hjälp ordentligt. Inlåsning gör nog mer skada än nytta för en sån kille, som borde ha fått transport till en stuga i norrländska skogarna där de skulle hugga ved och få finna sig själva istället för finna kontakter på anstalt..

Har man sett i X-antal århundraden att inlåsning inte gör saker bättre, snarare värre borde man kanske försöka hitta alternativa vägar kan jag tycka...Strafftänkande kan aldrig få gå före rehabilitering, då det är mer kontraproduktivt än samhällsutvecklande

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0