Skönlirare #1 "Slottsherren"





Som nydömd hamnade jag på en av landets största rättspsyken, allt var ju väldigt förvirrande, jag var i mycket dålig psykiskstatus och hade suttit häktad förhållandevis länge. Jag kom till avdelningen jag skulle vara,, och den förste patienten jag stöter på i korridoren är en man i 60 års åldern som ser ut som tomten..Det var min första tanke. Långt yvigt vitt hår och en stort burrigt vitt skägg..

Han ser på mig med stora ögon och säger med barytonröst "Välkommen till Guds hus!" Jag tittade på honom med stora ögon och hälsade. han frågade vad jag hette och jag svarade artigt som man gör, när jag hade fått information av personalen om avdelningen skulle jag gå till mitt rum och på dörren satt en lapp där det stod:

Fullmakt för XX att erhålla från mitt konto i Nordea-banken 100 miljadersbiljoner kronor gånger millimeter och sekund upphöjt till10. Slottsherren sa med sin stämma "en liten välkommst present från mig, oss vänner emellan" jag smålog och trodde att han skojade, men lapparna fortsatte komma och beloppen växte och växte...synd att det inte hade varit riktiga pengar då skulle jag sitta i ett varmt land utan utlämningsavtal med sverige (Brasilien kanske?)

En dag skulle min far komma på besök så då satt jag i pentryt och kokade kaffe, passade man inte kaffet på den avdelningen så gick en kille in o dreack upp det ur kannan ofta..hur som haver så kom slottsherren in och frågade vem som skulle besöka mig, när jag sa att det var min far, då sken han upp och sa "men det var roligt, ge honom några hundra miljarder för att han är snäll och kommer" När jag försökte hålla normalitet i samtalet och sa att jag inte hade så mycket pengar tittade han oförstående på mig och sa "Det borde du ha så mkt pengar du fått av mig", jag och min far skrattade gott åt den historien..
 Slottsherren var riktigt snurrig, men härlig på nått sätt. Han hade alltid svar på tal, om personalen kom på honom med att göra något han inte fick, så nekade han och skyllde på att personalen hade hallisar..En annan kul sak var att han trodde att personalen var inhyrda tjänare till honom, som skulle rätta sig i leden och det fick de höra ibland...

Hans ideer om världen och universum är en historia för sig och man skulle kunna ha en universitetskurs i hans livsfilosofi..Vi kom bra överens han och jag, men man fick ju ta honom på hans nivå annars blev det ju bara pannkaka...

han vägrade alltid att klippa sig och raka sig,,han vägrade alltid att säga varför med till personalen..men en dag jag pratade med honom kröp det fram att senast han klippte sig och rakade sig hade han hållt på att skrämma livet ur sig själv då han på natten då han skulle tömma blåsan såg sig i spegeln och trodde det var nån annan..^^

han kom iaf framtill att jag var rätt funtad för att vara världshärskare och att jag skulle se till att köpa galaxen, samt skaffa mina föräldrar några hundratusen tjänare, det kunde jag gott pynta sa han..^^

Slottsherren är en av de jag aldrig glömmer så länge jag lever...Han vankade av och ann i korridorerna med händerna på ryggen som en slottsherre som inspekterade sina undersåtar!

Kommentarer
Postat av: Stef

En härlig man som lyser upp tillvaron på sitt sätt. Intressant och välskriven blog. Keep it up.

2008-09-19 @ 07:56:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0