PP-Svar till Lilla-my och Christina
Lilla my, Jag förstår inte anledningen till att dela in en avdelning i två delar, såvida det inte är efter nån funktionsgrads indelning eller "stökiga på ena sidan" och "skötsamma på andra", men varför skulle man som personal inte ge en patient från "fel sida" hjälp? Det är ju nästan en av de dummaste saker jag har hört..Hälsa dina kollegor att det inte är lagligt att neka en tvångsvårdad individ mat och dryck. Sen oavsett sida är ju personalen skyldig att sköta patientens omvårdnad...*suckar och skakar på huvudet* Sen tror jag att du säkert är en god skötare, du har ju uppenbarligen en human och vänlig framtoning, och snäll är inget fel att vara, fast man måste nog se till att hålla distansen och inte ta åt sig för mkt ångest och problem från patienter...Stå på dig, vänlighet och omtanke är aldrig fel så länge det inte går till överdrift. Trevlig kväll!
Christina: Jag vet att det var Abraham Maslow som skrev de kloka orden, jag ville bara få det att låta lite snyggt, på den fronten har jag lärt mig av min mor *ler sött*
Den är uppdelad för att, säger de, patienterna ska känna igen, känna sig bekväma med skötare, sjuksköterskor, rum mm som de känner igen. Obs, inte mina ord!
Ingen skillnad annars.
Lite märkligt kan jag tycka. Sen är det ju så att vi byter och hjälps åt om det behövs. Då faller ju hela idéen....
Skönt att Du inte vansläktats. s Ville bara säga till Lilla My....en sund uppdelning mellan närhet och distans gäller nog i alla relationer. Tror också att man på det sättet ger det mesta till en patient. För mycket åt ena eller andra hållet är lika illa. Tyvärr är det väl oftast så att personal inom psykiatrin ger exempel på för mycket distans. Men det senaste året har jag som anhörig kommit i kontakt med personal, som just har en fantastisk känsla för även närhet. Det har kommit så mycket gott ur det och man får bara vara glad.
Jag arbetar också på en avdelning med vårdlag i olika färger men inte alls så statiskt som du, Lilla My, tycks göra. Jag jobbar precis som du, med värme och empati men på en mer sympatisk avdelning där vi tillåts arbeta över vårdlagsgränserna. Jag tror att det där med att du av överordnad ses som alltför vänlig, bottnar i att den övriga personalen faktiskt är avundsjuk för det engagemang du visar och den positiva respons som du får av patienterna.
Jag anser t ex att de patienter som måste ha beledsagning, behöver aktiveras med promenader, cykelturer etc och dom är så medvetna om att jag alltid, med glädje, ställer upp på sådant. Här kan jag känna att, speciellt äldre personal, tycker att man fjantar med patienterna.
Sedan har vi en kategori av patienter med frigång på ett mindre område. Dom förväntas sköta sina frigångar på egen hand men även här så tycker jag att man inte ska glömma bort att erbjuda sällskap ibland om inte annat för att själva vistelsen utanför avdelningen, öppnar för mer informella samtal som inte behöver dokumenteras. Jag menar att finns det tillräckligt med personal inne så är det väl bättre att gå ut med någon istället för att hela styrkan sitter inne på någon expedition.
