Torsdag...

Jag sprang fortare än nånsinn genom vatten, jag vände och sprang lika fort åt andra hållet, jag var lika hemma i vattnet som en Barracuda då jag idag hade vattenträning, har märkt att ju mer jag håller igång ju mindre har latmasken att säga till om i mitt liv, snart skola latmasken förtvina...

Dagen idag började som alla andra torsdagar med att jag lagade mat, idag slängde jag ihop en Jambalaya som blev helt lyckat, till detta avnjöts en fin årgångssaft Tropical fruits som jag får ge 4 injektioner av fem möjliga, passade bra till den Cayenne pepprade Jambalayan...

Idag har det snöat på Hispan, såklart var det ju fint fram tills jag skulle bege mig till bassängen, men det är ju fortfarande tjurigt ute så det blir nog inte att jag går ut nu..

Jag fick en fråga på mailen angående hur det känns att ha suttit nästan 5 år på klinik och hur jag tror att det kommer kännas den dagen jag kommer ut...Vad ska jag svara på det tänker jag då. 5 år är ju en lång tid, även om det med Hispa mått är en normal tid, så är det ju i straffskale synpunkt en lång tid om man ser till riksgenomsnittet. Saken är den att jag har behövt dessa åren för att hitta mig själv igen och få bukt med depressiviteten jag har haft i många år. Jag mår dessutom bättre idag som inlåst än vad jag gjort på många herrans år som fri.. Jag har som sagt blivit av med min Depression, men kommer att äta antidepressiv medicin i förebyggande syfte bra länge. Och det gör jag idag på helt frivillig basis då jag inte anses behöva medicinen, men jag känner mig trygg med den och den ger mig inga biverkningar och då kan jag ju ha kvar den tycker jag. Och tanken på att komma ut går ju upp och ner, ibland tänker man inte på det men i vissa lägen samt vissa dagar är det jobbigt...Det finns ju ett liv därute som jag vill leva. Har ju en familj och vänner jag vill få mer tid tillsammans med etc..Däremot vet jag att nästan ingen sitter inlåst för evigt, och det är viktigare att min läkare försöker få ut mig (vilken han ju gör). Men det är väl ute som det jobbiga börjar, det är ju då man måste möta fördomar pga att man varit dömd och dessutom haft mentala problem. Domen slutar ju dessutom inte med att man släpps det är ju då man möter livet och allvaret samt får stå till svars på allvar. Men jag är stark idag och jag vet att jag klarar av det, jag vet också att jag får hjälp i framtiden i fall jag skulle börja må dåligt igen..

Kommentarer
Postat av: ssspatient

Det är en av det viktigaste, att det finns ett socialt nätverk när man kommer ut...



Jag må kanske inte vara den stabilaste, men jag finns här om det är något...

2008-10-31 @ 09:05:32
URL: http://ssspatient.tk
Postat av: Lilla My

Det var perfekt sagt ssspatient!!



Mig får du oxå gärna ringa, pp, om det behövs!Jag är heller ingen stadig klippa men kan lyssna.

2008-10-31 @ 14:15:37
Postat av: stef

Mor och far kan du alltid ringa. gör du inte det, så ringer vi

2008-10-31 @ 17:34:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0