Hispaliv

*knack knack*
Patient: Kom in!
Dörren öppnas sakta..
Personal: Det är samling i dagrummet

Alla samlas i dagrummet, alla vet vad som väntar, in kommer ofta en kaffevagn då visitationerna kan ta en stund. Avdelningen fylls av folk, personal alltså, från alla tänkbara avdelningar och alla tänkbara former...Rymmen ransakas och gås igenom noggrant, precis som om inspärrade skulle gömma vapen och droger på sina rum, vilket man får förutsätta att de är i första hand ute efter att hitta..någon enstaka mobil kanske hittas, någon "ej inlämnad" rakhyvel..typ..någon gång har väl en kaffebryggare hittas på ett rum, vilket var lite småroligt, för hur "smugglas" en sån in? De går igenom typ allt i rummet och senaste visitationen hittade de en otillåten pinal på mitt rum...en USB kabel som den som hittade den ansåg var en mobilladdare (WHOT?) det var en helt vanlig USB kabel till en MP3 spelare, fast det roliga i den berättelsen är att mobil-laddaren jag hade på rummet, låg orörd i mitt fönster, öppet, då jag inte ens tänkt tanken på att gömma den då jag inte hade någon mobil..Fast det var lite lustigt tycker jag...Sen slussas man en och en ut ur dagrummet och man visiteras grundligt med en metaldetektor och man får tömma sina fickor..När man sitter i dagrummet och avnjuter sitt kaffe brukar diskussionerna gå gällande varför visiteringen blev av, ofta har något hänt, typ nån rymning eller överfall på avdelningen, det går inte att komma ifrån att det finns ett visst mått av våld på dessa ställen, men tänker man på situationen tror jag nog att det är förhållandevis lite våld. Ta 12 personer från gatan och kör dem till en avdelning, visitera dem och ta ifrån dem allt de är vana vid, som mobiler och datorer samt sällskap etc och se hur väl det går..Nej, jag tror att med tanke på situationen är det väldigt lugnt på de flesta avdelningar, visst är många snurriga och jargongen är ju inte sällan rätt hård (oftast ganska hjärtlig dock) Humorn tenderar att bli rätt grov ibland med...fast det gäller både patienter och personal...

Jag vill även belysa min gamla avdelning och den personalen där, som var fantastisk. De vågade i sin professionalitet ändå ha humor och distans, och stämningen på avdelningen var mycket god, och det är det jag skulle kalla sann säkerhet; Ett gott samarbete mellan patienter och personal. Jag är Mycket tacksam för mitt "röda vårdlag"och vårt samarbete tillsammans, Jag är glad att jag hamnade på Avd D1, för det hände mycket positivt med mig som person där och jag växte i mig själv, mycket tack vare personalens bemötande. ..Så i all ödmjukhet vill jag på denna blogg rikta ett stort tack till personalen på min gamla avdelning nu när jag kommit vidare i vårdkedjan.
DET mina vänner är som sagt sann säkerhet, inte murar och elstängsel.