Helg på psyk..230nde Lördagen (give and take)



Om psyket är lungt på vardagar så är det nästan apatiskt på helger..Många förknippar nog helg med fest och familjeliv, sittar man inlåst så är man ju ifrån allt vad det heter..Många går ner i varv då och nästan inget händer, mer än kanske en safari på söndagen då..

Satt och räknade på hur många fredagar jag spenderat på hispan nu och kom fram till att det är drygt 230 st (4,6 år) och kan säga att det är riktigt drygt nu...Innan min doktor klassade mig som frisk och började ansöka om mer o mer frihet och nu om utskrivning så tänkte jag inte på inlåsningen, man bara lät tiden gå..Man kommer nästan in i nån form av "hispalunk", där tiden bara går, utan att man gör något egentligen. Tiden går som tur är ganska fort, nästan så att man lägger sig första kvällen och vaknar frisk ock kry nästan 5 år senare...


Det är småsaker de flesta ute inte ens tänker på, som stör mest då man inte kan göra det, en enkel sak som att öppna fönstret och vädra, när det är instängt och varmt på sommaren t.ex eller kunna "bara gå" och raka sig eller gå till affären. Sånt alla tar för givet innan det bara över natten rycks bort från en..det är jobbigast med att vara inlåst. En sa på psykhäktet precis i början att man måste se till att de aldrig kan ta något ifrån en när man är inlåst, dvs man ska inte ha vänner och familj då det bara gör saken jobbigare. Den killen hade suttit många år innan,.en jättesnäll kille i botten kände jag när jag pratade med honom. Som tyvärr hade hamnat snett.

Sen saknar man alla där ute, ens barn, föräldrar, vänner etc..Telefon uppfyller inte riktigt behovet av närhet. Vågar knappt tänka på dem som inte har någon där ute som bryr sig..Jag är en av de lyckligt lottade med goda vänner och familjerelationer, men så många man mött under åren som bränt alla broar trodde jag inte fanns...man kan undra vad de ska komma ut till sedan? Tillbaka till knarkarkvarten och första bussen till langaren? sedan ett bryt i ett hus på landet och blåljus tillbaka hit?

Jag är en av de lyckligt lottade, med familj och vänner, och ett fritt sinne. Fysisk inlåsning kan man hantera, men man måste se till att vara "fri i sinnet" och ta en dag i taget....


Kommentarer
Postat av: Libellule

Jo, så är det... helgerna på avdelning. Vilken pest! Absolut inget händer. Nu har det börjat bli så att även om jag mår skit och skulle behöva åka in, så drar jag mig för det om det är fredag eller lördag. Bättre att vänta till söndag, så att man slipper sitta där bakom låsta dörrar gallerfönster hela långa helgen.

2008-09-25 @ 20:49:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0