Hispaliv

Göran Hägglund, när han tillträdde som minister och ytterst ansvarig för psykiatrin så trodde jag ett tag att han kunde bli bra, men han går från klarhet till klarhet i sin inkompetens. De senaste gällande några uppmärksammade rymningar från Säter och Karsudden...Enligt Leif GW Persson, sker typ 50.000 frigångar och beledsagade permissioner varje år
och även om jag inte vet direkt antal rymningar/avvikelser så är ju det inte så många att det skulle vara psykiatrins stora  problem,de flesta är tillbaka inom några timmar och inte sällan på egen hand och oftast är det ett drogsug som drar..det som med de senaste uppmärksammade rymningarna kan vara lite uppseendeväckande är nån av dem klassades som farlig även av kliniken och ändå hade frigång, det kan ju helt klart vara olämpligt..oftast skriver ju dock media att personen är farlig på grund av att han/hon begått vissa brott, vilket kan vara sant, men oftast talar statistik emot det. Inte sällan säger kliniken att "patienten är inte farlig" medans polisen slår på rikslarm och "gör en annan bedömning" rätt eller fel vet ju inte jag och man kan ju aldrig sia om framtiden..En gyllene statistisk regel i rättsväsendet; ju grövre brott ju lägre är sannorlikheten för återfall...kan låta knäppt men så är det.....Alla är vi ju lika inför lagen...eller?

Jag kan ju dock  tycka att en psykiatriansvarig minister ska ha någon praktisk erfarenhet av psykiatri, kanske ha jobbat några år på en klinik eller dylikt. Man kan inte förstå denna världen om man inte sett den från insidan..och en titel är inte lika med kompetens.

Ibland öppnar de sex dörrarna ut, grindarna ut från innergården öppnas och ut smyger x-antal patienter, med x-antal personal. Det är dags för socialträning, eller "Mental-safari" som vi lite smämtsamt kallar det. Det stora syftet med all rättspsykiatrisk vård är ju rehabiliteringen tillbaka till samhället, vilket förvisso rimmar dåligt med den hermetiskt slutna värld med murar och stängsel som detta trots allt är. Oftast handlar safarin om en fika eller resa nånstans i renande syfte, typ en badresa eller en kanotpaddling, Det är ibland rätt trevligt, men det är ju beroende på vilka patienter och personal. Här hade vi får nästan exakt en vecka sedan kräftfiske, som jag måste säga var min absolut trevligaste kväll på 4, 6 år. Vi slängde i lite burar i en närliggande sjö och sen tände vi en stor brasa i en eldningsplats och satt lungt och stilla i den vindstilla kvällen och pratade och skrattade. Personalen som hade hand om det hela var vår högt uppskattade socioterapeut (ska inte nämna namn) som alltid ställer upp för oss patienter och vi alla uppskattade kvällen enormt.

Psykiatrin är inte enbart dålig, jag hade personligen antagligen inte varit i livet idag utan den vård jag fått, även om det har varit många tunga och hårda stunder. Även många duster med övernitisk och nedlåtande personal har tärt i många stunder. Som jag sagt tidigare så är jag idag på ett bra ställe, med mycket humanitet hos personalen på avdelningarna (även om ledningen har klara problem). Men alla ställen är inte så, på ett ställe jag var fanns det två läger. Personal (de som alltid visste bäst) och patienter (vi som aldrig visste något bra) och en vi och dom känsla på institution är aldrig bra. Men om personal går för länge i en miljö som de inte trivs, utan handledning och struktur så blir det jävligt. Är de som bestämmer sen inkompetenta idioter, vars enda mål är bra statistik i sin forskning går det inte väl ut och situationen går i clinch.

"Se Sverige med transporttjänst" är ett gammalt talesätt bland landets busar och det får jag nog säga att jag de senaste åren gjort (på egen begäran dock) och hade jag inte flyttat från min senaste klinik hade jag nog gått under, ändå flyttade jag till en klinik som anses hårdare..Inlåsning kan jag ta, det tycker jag att jag förtjänat, men bli behandland som en mindre vetande, mindre värd idiot klarar man inte så länge. 

Maslow skriver i sin behovs trappa dessa fem punkter:

De fem behoven är enligt Maslow

1. kroppsliga behov
2. behov av trygghet
3. behov av gemenskap och tillgivenhet
4. behov av uppskattning
5. behov av självförverkligande

är inte många som uppfylls i den moderna psykiatrin. Visst vi får mat etc, det mest basala som är grunden i behovstrappan. Men Trygghet? Nej, att alltid få veta att man inget vet och alla beslut tas över huvudet på en patient leder inte till trygghet. Uppskattning? nej...inte mer än attt de uppskattar ifall man klarar sig själv, självförverkligande kan man bara glömma. Om man vill kan man sitta på terapin och sy kuddar och virka grytlappar. Vilket inte är att föringa för många, men vi är många som behöver mer stimulans än så, får man inte det förslappas man till slut.

Nu är jag på en klinik som ser mina behov och låter mig förverkliga mig själv, men på andra kliniker jag varit på har det mer eller mindre sagt "sitt still i båten så kommer du ut snabbare", fast det aldrig har handlat om att komma ut fort för mig utan att komma ut "Hel". 100% hel blir man nog aldrig efter en sån vistelse, men jag nöjer mig med fri från depression och ångest...

Dessa ord är nog de vanligaste ord som man som patient säger på en rättspsykiatrisk klinik, följt med orden "öppna så att jag kan hämta lakan", "Hämta en handduk" "hämta städsaker" etc etc. Patienter inkapaciteras till att inte ens kunna göra de mest basala saker själv, självklart finns det ju folk som inte ska ha tillgång till vissa saker, men allt behöver faktiskt inte vara inlåst. Till och med ta mjölk till kaffet kan ju innebära en hel process, med dörrar och suckande personal. Jag har hittills under mina 4 år och 6 månader som inlåst inte varit på en avdelning där folk inte skulle ha kunnat skött det mesta ensamma, vilket jag tror skulle vara bra i rehab syfte, istället plockas allt fram på begäran, utan inblandning utav patienter...Vissa dagar kan man ju dock ha "pedagogiska måltider" då några patienter hjälper till att laga mat eller baka..oftast handlar det om grillning på rastgården när det är sommar..

I övrigt finns folk som går år ut och år in utan att ens behöva prata om sina problem eller deltaga i någonform utav terapi..många slår bara dank. Och jag vägrar att tro på att inlåsning gör personer friska, iallafall inte utan stora ansträngningar. Jag är idag klassad som frisk och utan återfall i allvarlig brottslighet som de alltid ska bedöma i länsrätten oavsett om du är dömd för cykelstöld, bankrån eller mord. Men jag kan på rak arm säga att det inte är inlåsningen och terapeuter som gjort mig frisk utan kärleken från anhöriga och vänner som gett en orken att ta tag i mitt liv, främst från mina föräldrar. Men många har ingen som stöttar dem, och vissa har inte haft ett enda besök på åratal, och går kanske inte ut mer än nödvändigt och deltar inte i någon form utav terapi..hur kan man då bli frisk? Jag vet inte hur betongmurar ska hjälpa iallafall...

En  annan sak som stört mig är att du som sjuk ofta anses korkad, på grund av att du är patient så vet du således inte lika mycket som personal, där jag är nu är det inte den mentaliteten, men andra kliniker jag har varit på så har "man missförstått situationen" så fort man kritiserat något felaktigt personalen har gjort..Har träffat en massa patienter med riktigt skarpa intellekt, men väldigt få personal..

Vård "von oben" tror jag inte fungerar särskilt väl, då man för att kunna få en bra allians med människor måste se dem som jämlikar..Inte komma med "jag har en fin läkarutbildning, jag vet bäst" attityd...

Det är nog en av de mest befängda rubriker jag läst den senaste tiden..100 miljoner dit och 1 miljard dit...Psykiatrin får en massa miljoner, men de läggs inte på vård utan på att bygga nya bunkrar där man ska förvara farliga folk från KVV, psykiatrin får spara och allt dras typ in i vården. Det sparas på psykologer och terapeuter, men bunkrarna ska byggas. Växjö bunkern anses säkrare än Kumla, en massa dörrar och slussas, inhängnade rastgårdar, elstängsel etc. Jag frågar mig varför? Är folk farligare idag än för 20 år sedan? Visst finns mer organiserad kriminalitet, men de hamnar ju sällan på psyket, de skyr ju psyket som pesten. Psykvård är inget man får status för i den kriminella världen, Kumla och Hall däremot anses väl högt i hierarkin..
 
(bilderna tillhör aftonbladet och föreställer Växjö bunkern)

Hur kan psykiatrin ha fungerat utan dessa bunkrar? över Hundratusen domar varje är, inte ens 300 av dessa leder till vård ändå anses de sjuka som samhällets farliga. endast 1% av psykotiska (schizofrena) människor begår brott mot person (misshandel, dråp, mord etc) vilket väl innebär att de friska är de som är farliga...vem som nu kan anses 100% frisk.

Lars "Nyllet" Nylén som gjorde så bra ifrån sig i TV programmet uppdrag granskning ger förkortningen K.V.V en helt ny innebörd; Kan inte Vill inte Vågar inte. Att denne man inte blivit avsatt innan han tillträdde är för mig och andra (även personal inom KVV) ett mysterium. Solklart fall av inkompetens. Införandet utav elstängsel sätter Sverige i en exklusiv skara inom fång/psyk vård, tillsammans med Guantanamo-basen, så tydligen är svenskar farligast i större delen utav världen, förutom terroristerna i Mellanöstern då..

KBT, ska ju vara Kognitiv beteende terapi, men i sverige blir KBT nu Klassisk Betong Terapi.

ett bra blogg-inlägg om KVV finns här..KVV

En del diskussioner har ju nyligen förts i media om så kallade Rättspsykiatriska undersökningar (RPU) som en domstol kan besluta om då skuldfrågan i ett mål är avgjort. Detta för att bestämma om påföljden ska bli fängelse eller vård. Men hur går en sån till då? Undrar ni säkert.. Idag görs RPU på Rättsmedicinalverken i Göteborg och Huddinge (kan även i vissa fall göras av andra med den kompetensen) och de görs utav team med en ansvarig psykiater, en psykolog, en kurator samt vårdpersonal som ska göra dagliga observationer. Psykologer gör diverse tester, dels intelligenstester, sedan görs ofta kortare psykopati undersökningar (en form utav checklist), diverse riskbedömningar som HCR-20, och ofta även ett så kallat rorschach-test, mer känt under benämningen bläckplumps test (se bilden) där man som patient ska berätta vad man ser, detta för att kunna avgöra ifall patienten har abnorma tankemönster som skulle kunna tyda på psykisksjukdom/psykos. Även mycket samtal med Psykiater och psykolog genomförs och för att testa ens färdigheter kan man få lägga klossar och olika bilder som ska passa i rätt följder..(inte helt lätt om man mår dåligt)

Kuratorn kartlägger ens liv och sociala nätverk och intervjuar anhöriga etc om det anses vara skäl för det.

Vårdpersonalen ser hur du för dig i din vardag och hur du klarar av att socialisera dig, om du visar sjukdoms tecken etc, samt ser till att man får mat och att inga slåss med varandra..

Enligt min mening går det inte att lura en rpu, många säger att de har gjort det, men det brukar komma från de som är tokigast. En utredning slår sällan fel, skulle någon part inte tycka att utredningen är godtagbar kan den överklagas till socialstyrelsens rättsliga råd för en överprövning.

Avdelningarna i sig fungerar som en vanlig psyk avdelning ,fast med lite mer blandat klientel, samt att man inte får gå ut. Dessa byggnader är också oerhört slutna med stängsel och murar och väldigt många tunga dörrar innan man kommer ut..

Galen eller frisk i juridisk mening är en hårfin skillnad, som bedöms via flertalet tester och undersökningar utav gräddan utav landets psykologer och psykiatriker. Vissa bedöms som sjuka, då får de vård, med hänvisning till att de på grund av sin sjukdom saknat egentligt uppsåt, medans de friska får tidsbegränsat straff då de vetat vad de gjort och vilken verkan deras handlingar haft.

Det är dock inte enda skillnaden, de flesta från kriminalvården är hårdare som individer, med en annan jargong som sjuka männsiskor kan fara illa av, jag tror att det av den anledningen är en horribel idé att slopa rättspykiatrin och enbart ha kriminalvård. Visst de som är riktigt sjuka kommer ju gå fria från ansvar, om det nya lagförslaget går igenom, och placeras på allmän psyk sägs det..det väcker frågan hur allmänpsykiatrin ska rustas för att ta hand om dessa svårt sjuka individer som idag anses behäva sju meter höga murar med el-stängsel (som bara behövs i sverige och på guantanamo-basen) Svenskar och terrorister måste ju således vara sjukast i världen)

Betong och taggtråd gör inte en människa hel, kärlek och omtanke gör det. Nu vet jag att många tycker att man försakat sina rättigheter om man begått ett brott, vilken väl får anses vara en av grundpelarna i facismens ideologier, men inte i ett demokratiskt samhälle, sverige har redan en av de hårdaste psykiatri lagarna i världen och det är ingen räk-macka man glider på här inne, som så många tycks tro. det är ingen rolig tillvaro, när larm tjuter i 120 decibel för att någon slåss, människor låses fast i bältessängar i flera månader, trycks i sprutor så att de sover i dagar, ibland i sin egen avföring..Lugnande medel, kliniker svämmar över utav knark. Rättigheter kränks systematiskt, och klagar man så "har man missförstått situatoinen" på de flesta ställen har man alltid fel som patient. Jag fick svar på tal en gång utav en avdelnings föreståndare som sa "ja jag vet att du har rätt i det du säger, men detta är rättspsyk här gäller våra regler oavsett vad lagen säger"..fin inställning utav en som ska vårda en sjuk person. Få folk att följa lagen utan att följa den själv rimmar dåligt.. Nu är jag på ett bra ställe, med en bra doktor och bra vårdlag. men även denna kliniken har ju sina problem...

Kallar det för himmelriket så vettefan om jag inte hellre tar en trappa ner då den dagen kommer...Medmännskligheten tycks ha glömts bort i Sverige, som tom kritiseras utav FNs utredare Paul Hunt för psykiatrins miserabla förhållanden..

betänk att rättspsykiatrin har knappt 35% återfall i allvarlig brottslighet efte avtjänad vård, medans kriminalvården har dryga 65% återfall..borde man då inte gå mer mot vård än inlåsning om man nu ska rehabilitera folk?

Förr i tiden fanns ett socialt nätverk som skyddade samhällets sjuka från samhället samt samhället från de sjuka. För bara typ 20 år sedan hörde man inte av rubriker om psykiskt sjuka som jagar troll med järnrör eller kör radiostyrd bil genom gator, förr..innan psykiatri reformen fick människor hjälp med sina demoner innan det slog slint för dem..

sen stängdes sjukhusen av regeringen, lagen ändrades  och tillräknelighets begreppet togs bort för att det var för svårt att få folk dömda till vård, nu ska lagen ändras igen. Varför kan man undra..Folk kommer ut för fort skriker pöbeln, inte alls säger statistiken, genomsnitts straff för kriminalvården är ca 6 månader, de som skulle fått 6 månader på kåken sitter typ 6 år på hispan.

De enda som kan"tjäna" tidsmässigt på att dömas till vård är grova våldsbrottslingar, som skulle fått 7 år eller mer, de som även statistiskt sett skulle haft lägst återfallsprocent. Enligt socialstyrelsen har det aldrig varit ett återfall i grova våldsbrott som ej varit drogrelaterat...

Ändå dras det in på vården, det blir hårdare på avdelningar, mer kvv stil för att folk ska straffas, även de sjuka som inte vetat vad de gjort ska "sona" det som de gjort..Psykologer, läkare och personal skriker att det inte kommer att fungera. Regeringen skriver tillbaka att det kommer att fungera...

anledningen är inte straffsatsen som de säger utan pengar, de har inte råd att ha folk inlåsta så länge som man är inom psyk, de vill att folk ska ut efter sina sex månader.